Den tjugonde juni – hård dag, hårt arbete.

Promenaden till huvudkontoret blev en pina. Duvor överallt. Som tur är har jag vid det här laget lärt mig att ta med ett ombyte kläder till mötena så att jag slipper ha duvsäd på mig hela tiden.
Dagens agenda bestod i att bestämma om huruvida vi ska investera i en ostkabin till Johan (det vill säga en odörtät kabin att tillverka ost i). Produktionen av ost frigör förfärliga odörer och eftersom den är ASMs enda inkomstkälla kan vi ju inte gärna be honom inrätta ysteri i sitt eget hem. Dessutom kostar det ändå ungefär femhundra kronor i månaden att få bukt på stanken med hjälp av doftgranar. Jag hoppades verkligen på kabinen.
Efter mötet var det som vanligt tänkt att vi skulle idka gruppsex. En av våra bästa traditioner!

Trots att jag var tio minuter sen hade mötet, till min stora lättnad, inte börjat. Det var Aida som inte heller hade kommit. Aida hade nyss kommit hem från en veckas semester i Tyskland och var förmodligen försenad på grund av detta. Därmed hade hon också missat två möten och straffet för det var att hon var tvungen att strippa för oss, två gånger.

- ”Hej allihopa! Har ni saknat mig? Förlåt att jag är sen, det låg en döende duva runt hörnet och jag var tvungen att rädda den.” sa hon med kraftig brytning när hon kom in genom dörren.
- ”Det är okej.” sa Lene. ”Sätt dig ned så vi kan börja.”

Vi berättade för Aida om planerna att eventuellt skaffa ostkabin varpå hon sa att hon känner en kille som kan fixa en billigt. Piratkopia förstås, men de duger de med.

- ”Det är lämpligt om du tar ditt straff med en gång.” sa Josefina till Aida. ”du ska, enligt våra stadgar, strippa två gånger.”.
- ”Det är ett hårt straff, men jag följer självklart regelboken.” sa Aida och suckade.

Aida satte på den låt som fick henne att känna sig som sexigast – Las Ketchups Ketchup song.
Hon började dansa lite lätt och vände sig mot en vägg för att visa några nya moves som hon hade lärt sig under sitt tysklandsbesök. När hon vände sig om igen möttes vi av en ohygglig syn. Hon hade knäppt upp de översta knapparna på sin knallgula blus så att hennes bringa syntes.

- ”Hon måste ha låtit bli att vaxa sin bringa under hela veckan som hon var i Tyskland!” sa Josefina chockat och sprang bort till stereon för att stänga av musiken och hindra stripteasen från att fortsätta.
- ”Förlåt” sa Aida ”men inte ens i nazismens hemland – Tyskland – kan man genomgå en helkroppsvaxning”.

Vi har under hela Aidas tid i föreningen hjälps åt att vaxa hennes kroppshydda. Det är ett smutsigt jobb, men när en vän kommer från den bosniska landsbygden där kusiner avlar fram barn tillsammans, får man helt enkelt ställa upp.
Vi har försökt få professionella hudterapeuter att ta sig an uppdraget men enligt EU-regler klassas denna typ av behandlig som tortyr.
Amerikanska soldater hade tydligen använt denna barbariska metod för att få fienden att avslöja information men the Waxing Infantry, som Bushs hemligaste militärtrupp kallades, är nu ett minne blott. Ryktet säger dock att militanta shia-muslimer i Irak fortfarande använder metoden för att väcka skräck hos Iraks övriga befolkning.

Marianne, som är den enda som har tillgång till lagret, konstaterade snabbt att det inte fanns tillräckligt mycket vax för att få ordning på Aida men hon hade tapetklister kvar sedan vi renoverade vårt huvudkontor.

Aida såg förkrossad ut när hon insåg vad som skulle hända. Hon genomgick detta ungefär två gånger i veckan men trots det kunde hon aldrig riktigt vänja sig vid smärtan. Jag höll om henne en stund för att trösta, sympatisk som jag är, men tårarna rann nedför hennes kinder som svett från en hockeyspelare. Marianne gav henne lite whiskey och äntligen lugnade hon ned sig en smula. Hon intog sin plats på mötesbordet och accepterade den smärta som hon skulle utsättas för.

Johan smetade in ett område på Aidas rygg med tapetklister och lade på en tygremsa. Just när han påbörjade avryckningen av remsan stoppades han av Marianne.

- ”Är du dum eller? Klistret måste torka lite först, annars funkar det inte.”

Vi smetade in Aidas övriga rygg och tog en kopp te medan tapetklistret torkade och fick grepp om hennes generande hårväxt. Aida, som hade blivit lite berusad av whiskeyn, var fortfarande förhållandevis lugn med tanke på hur mycket hon oroade sig för smärtan som snart skulle få henne att undra om livet egentligen var värt att leva.
Aida funderar ofta på det tillstånd av totalt smärtfri frid som döden skulle komma att vara och hon har efter alla vaxningar lärt sig att hur mycket man än önskar sig själv död så dör man ändå inte. Trots dessa funderingar och outhärdliga mängder smärta tror jag ändå att hon tycker om att leva ibland. Vi visar henne väldigt mycket tillgivenhet och låter henne vara med i vårt eftermötena-sex, trots att hon är från Bosnien. Vi har till och med lärt oss tycka om den stackars saten.

Marianne satte ned koppen på bordet och gav tecken till Johan om att han skulle börja vaxa. Jag tog Aidas hand och Lene lät Aida vila sitt ansikte mot hennes axel. Det var ett stort misstag av henne. När Johan ryckte loss hår från ett känsligt område precis över Aidas ryggrad, råkade Aida bita av en bit kött från Lenes axel. Paniken var ett faktum. Blod rann med en oroväckande hastighet ut från Lenes kropp och Marianne var ursinnig.
Den som hade skadat hennes kvinna på det sättet skulle själv lida utav bara helvete. Marianne ryckte loss tygremsorna och håret från Aidas rygg, en efter en, så snabbt hon bara kunde. Aida skrek.

- ”NEEEEEJ! Jag klarar inte av det! Gode Gud låt mig dö!” skrek Aida.
- ”Håll käften, subba!” skällde Marianne och satte eld på Aidas mustasch med en tändare.

Jag skyndade mig att dra bort Marianne från Aida. Det vore ju dumt om vår ledare gjorde sig skyldig till mord. Det finns ju ingen lämplig arvinge också skulle sexet bli så tråkigt utan Mariannes halvmeterlånga hängbröst.
Johan plåstrade om Lene. Det hade tydligen inte gått så djupt som vi trodde. Jag släppte lös Marianne som verkade ha lugnat ned sig och gick bort till Lene för att se om hon var okej.
Plötsligt hördes det som vi trodde skulle bli Aidas sista skrik.


- ”Joj jebi ga!!!” skrek Aida.
- ”Din jävla subba! I Sverige snackar vi svenska!” sa Marianne efter att äntligen ha släppt taget med tänderna runt Aidas strupe.
- ”Lägg av Marianne” sa Lene ömt och ledde bort sin ålderdomliga kvinna från Aidas halvdöda kropp.

Marianne har aldrig kunnat kontrollera sitt humör särskilt bra vilket oturligt nog flera gånger har lett henne rakt in i lagens bestämda famn. Vi hade fortfarande inte kunnat betala av skadeståndet hon hade dragit på sig efter att ha kvaddat en permobil för en gammal dam.

Aidas andning hade blivit svagare och blicken var alldeles tom. Jag torkade bort tårarna från hennes kinder och resterna av bränd mustasch från hennes överläpp och bad henne att vara stark.
Jag sa till de övriga i gruppen att istället för att investera i en ostkabin skulle vi lägga pengarna på en laserbehandling till Aida så att hon aldrig mer skulle behöva stå ut med detta. Alla höll med.
Vi bestämde oss för att skippa eftermötessexet denna gång av respekt för Aida.
Hon har nu återfått hälsan.